Förvaltare

Skillnaden mellan godmanskap och förvaltarskap är att förvaltaren inte är beroende av den enskildes samtycke för sina åtgärder utan har att handla på eget ansvar i den enskildes intresse och för dennes räkning. Inte heller är domstolens anordnande av förvaltarskap beroende av att den enskilde samtycker till åtgärden.

Vem beslutar om förvaltarskap och när kan det aktualiseras?

Förvaltarskap anordnas av tingsrätten och står godmansförordnanden nära. Rättsinstitutet ersatte år 1988 institutet omyndigförklaring. Rätten får besluta att anordna förvaltarskap för någon som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Till stöd för förvaltarskap skall alltid finnas läkarintyg eller likvärdig utredning. Något krav uppställs inte på att den enskildes tillstånd är permanent, men när det gäller förvaltarskap är inte avsikten att sådant skall anordnas vid övergående fysisk sjukdom. Till dem vars psykiska svaghetstillstånd kan motivera ett förvaltarskap hör framför allt vuxna utvecklingsstörda, personer med åldersbetingade psykiska störningar och sådana som lider av vissa psykiska sjukdomar, bland annat manodepressiva. Även för den som på grund av allvarligt alkohol- eller narkotikamissbruk inte kan sköta sina angelägenheter på ett tillfredsställande sätt kan förvaltarskap behövas.

Användningen av förvaltarskap är mycket restriktiv

För förvaltarskap gäller att den enskilde inte skall fråntas sin rättsliga handlingsförmåga i större utsträckning än som är befogat i det enskilda fallet. Förvaltarskapet skall kunna vara flexibelt och anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall. En annan följd av detta är att det innan ett förvaltarförordnande tillgrips först måste undersökas om det inte är tillräckligt att en god man förordnas. Ett förvaltarförordnande bör följaktligen inte komma i fråga i fall där den enskilde visserligen saknar förmåga att sköta sina angelägenheter men där det inte föreligger någon risk att han vidtar några dispositioner till skada för sig själv. Det bör också stå klart att den enskildes hjälpbehov inte kan tillgodoses på något annat, mindre ingripande sätt, till exempel genom någon anhörig eller en fullmäktig.

Förvaltaruppdraget kan begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde. Rätten får också överlåta åt överförmyndarnämnden att närmare bestämma uppdragets omfattning.

Uppdraget som förvaltare

När rätten meddelar ett beslut om anordnande av förvaltarskap, skall den samtidigt förordna en förvaltare att utföra uppdraget. Alla angelägenheter av ekonomisk eller personlig natur omfattas inte av ett förvaltarskap. Huvudregeln är att en person som är satt under förvaltarskap skall ha rätt att sluta avtal om tjänst eller annat arbete, att förfoga över vad han har förvärvat genom eget arbete sedan förvaltare förordnats (även avkastning av och substitut för sådan egendom) samt vad han har fått genom bl.a. gåva eller testamente under villkor att egendomen inte skall omfattas av förvaltarens rådighet. Finns särskilda skäl, får dock rätten besluta att förvaltaruppdraget skall omfatta vad som nu sagts.

Den som förordnats som förvaltare får inom ramen för sitt uppdrag ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder den enskilde i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget. På detta sätt markeras skillnaden mellan förvaltare och god man; förvaltaren är inte beroende av den enskildes samtycke för sina åtgärder utan har att handla på eget ansvar i den enskildes intresse och för dennes räkning. En konsekvens är att fullmakter utfärdade före ett anordnande av förvaltarskap förlorar sin verkan i den mån de avser rättshandlingar som omfattas av uppdraget. Inte heller får en person under förvaltarskap företa rättshandlingar för annans räkning.

Det är dock viktigt att uppmärksamma att den enskilde själv trots förvaltarskapet har att bestämma i frågor som rör hans boende liksom innehållet i erbjuden vård. En förvaltare bör således i normala fall inte företräda huvudmannen till exempel när det gäller frågor om samtycke till operativa ingrepp. Detta hindrar naturligtvis inte att man från bland annat vårdinrättningars sida inhämtar förvaltarens synpunkter.

Hur upphör förvaltarskap

Om förvaltarskap inte längre behövs skall det upphöra. Sådant beslut fattas av tingsrätten. Om huvudmannen avlider behöver tingsrätten inte fatta något beslut om att förvaltarskapet skall upphöra.

Årlig prövning

Överförmyndarnämnden är skyldig att årligen särskilt granska samtliga förvaltarskap för att pröva om det finns skäl att ansöka om dess upphörande.